LINA

I fredags var det tydligen såndär äckeltråkig hockey på tv:n igen, för ungefär tusende gången denna veckan, usch bläa och kräks säger jag bara. När man tror att man varit hemma helt själv hela dagarna och äntligen får man någon att prata med, men nej du tack! Då ska det hyschas och smygas för nåt på tvn kan ju gå obemärkt förbi.
Men i fredags var det bättre, sjuuukt mycket bättre.
Huldis och Nea kom förbi på mat och tv-tittande :)
Först åt vi moussaka med tzatsiki, hembakt grekist lantbröd samt sallad. Dock hade preggofant-virrofanten jag glömt att köpa läsk, men det gick bra allafall :)

Sen språkade vi tjejer lite om bebiskläder, skötväskor och annat som hör bebisar till , medans karlslokarna glodde på hockey. Hulda och Nea är beräknade två veckor efter mig och makenkraken. I början trodde jag att de skulle få en pojk, men nu har jag ändrat mig och tror att de får en liten tös.
Jag och Huldis åkte iväg och handlade "lite" godis, som vi sedan delade med oss till våra karlar.
Jag handlade över ett kilo godis och det som blev över har jag lagt i bb-väskan.

På natten sedan mådde jag verkligen inte bra utan spydde som en gris, så nu lär det dröja tills jag äter moussaka igen, blir bara mindre och mindre antal rätter som jag klarar av att äta.. *suck*

Var dessutom till läkaren i fredags igen.. Men han tyckte inte det var så farligt att det skulle bli igångsättning, det var dessutom lite tidigt för det, men kontroller två gånger i veckan tyckte han absolut att jag skulle på. Som om jag inte springer där nog ofta redan. Men jag har ju gått in i v. 37 nu och har ju "bara" 27 dagar kvar till bf. Men med denna halsbränna som jag har på nätterna och sura uppstötningar så skulle jag kunna göra vad som helst för att bli av med. Vaknar och gråter för det med. När ska det bli slut på detta elände? Och hur ska jag någonsin orka gå igenom detta så att vår lilla älskling får ett syskon?
Men det sägs ju att man glömmer... Man är bra på att förtränga.. och det är ju jag ett annars så livs levande exempel på..
Så jag antar att det kommer att gå bra, till en början..
Det som är mysigast med all denna skit är sparkarna och buffarna som jag får från min lilla darling, och den där rumpan som h*n envisas med att trycka ut. :) Så jag kan klappa och smeka bebis på rumpan och ryggan.
 En sak till, som om det inte vore nog med att jag kräks varje dag, flera gånger, bäckenuppluckringen, havandeskapsförgiftningen, ögonflimmret, huvudvärken och så sjukligt ont i knäna, så har jag fått ont i fingrarna också..
Börjar ana hur det är att vara reumatisk..
Just det att man sen har gått upp typ tusen kilo (dock sa bm i tisdags att "ja, gått upp har du, men inte mer än normalt") och är smidig som ett väggfast kylskåp, det ska man bara njuta av. Men ärligt tror jag inte att jag har njutit en enda hel dag av graviditeten. Kanske möjligtvis var det precis i början,, Men då fanns istället den där enorma oron för mf, speciellt som jag precis haft ett innan.

Nu är det snart måndag och en bra vecka! Bara jag och maken, lungt och skönt. Tills på fredag då, kommer mina föräldrar och båda bröder hoppas jag. För jag fyller ju år på torsdag, så det ska bli smaskigt med tårtan som jag längtat efter sen mitten av februari!


XoXo