LINA

Jaha, hoppla då.
Har visst inte skrivit här på tid och evigheter men men så kan det tydligen gå.
Har ju blogg på min hemsida där jag skrivit lite halvofta.
Nedräkningen som jag hade i somras var allafall till bröllopet. Så nu är man gift och allt :P
Var på mysig resa med maken i två soligt underbara veckor vid havet, snorklade och simmade med delfiner. Supermys!
Dock fick både han och jag magsjuka..
Väl hemma igen väntade en lång och jobbig höst.
Först förlorade vi lilla räkan, sedan blev svärfar mycket dålig och slutligen orkade hans kropp inte längre.
Må han vila i frid, så fort han blir jordfäst.

Strax efter det började jag att må dåligt och blev sjukskriven (30/10) på heltid, nåt jag aldrig varit förut, då jag spydde varje dag och oftast hela dagen. 9½ vecka var jag hemma. Så började det slutligen ge med sig lite och nu mer spyr jag bara på förmiddagarna.
Så jag jobbade halvtid i nästan tre månader, sedan började ryggen krångla och jag blev återigen sjukskriven på heltid.
Jag började få huvudvärk, ont i magen, flimmer för ögonen (nåt jag inte trodde hade med varandra att göra) och sedan började det svartna för ögonen. När jag varit nära på att svimma flertalet gånger under en helg, lovade jag så slutligen mamma och maken att ringa sjukvårdsupplysningen. De ville jag skulle komma in för kontroll.

Jag kanske ska förklara vad de misstänker mina symptom har koppling med..
Tror ju inte längre att det är någon som följer min blogg men man kan ju aldrig så noga veta.
Faktum är att i princip ingen av mina kompisar vet nåt. Av den enkla anledningen att det inte är nån som längre hör av sig, och om jag hört av mig tar det dagar innan jag får svar. Sen är det ingen som frågar om det är nåt speciellt som hänt eller om det hänt nåt nytt. Så då har jag heller inte haft nåt massutskick med en newsflash.
Det är bara en enda som har frågat om så var fallet, något jag varken nekade till eller sa att det var så.
Anledningen till att jag inte svarade och ännu inte outat mig, är väl att jag fortfarande är rädd, eftersom vi förlorade vår lilla räka i höstas.
Men jag ska väl ta och kliva ut ur garderoben kanske :P
Det ligger allafall en liten pluttebebis i min mage, som till skillnad från mig verkar må väldans bra.

Så när jag åkte in till danderyd för kontroll misstänkte de havandeskapsförgiftning, men alla proverna kom tillbaka och var bra. Har sedan dess gått på veckokontroller hos bm (barnmorskan) men allt ser fortfarande bra ut. Kanske lite lågt hb och sist hade jag även spår av äggvita i urinen. Lovade henne och min läkare på mvc att jag skulle höra av mig till fl (förlossningen) om jag blev sämre.
På fredagen hade vi besök av Tobias, Carin och Anton och mitt flimmer blev värre. När det inte gått över på 30 min ringde så makenkraken till fl på danderyd men det var fullt. Så det blev ks.
Bm hade ju sagt att om ögonflimmret blev värre skulle vi höra av oss till fl, så när jag hade haft flimmer ca 30 min utan att det gått över (vanligtvis har jag bara 1-2 minuter) så ringde P in. Jag fick prata med en sköterska och hon var väldigt otrevlig och tyckte i princip att vi inte skulle besvära dem och ifrågasatte varför vi ringt dem. Varför hade min bm sagt så?? Hon tyckte jag inbillade mig, men jaha vi fick väl komma in om vi absolut kände för det. Så jag vägrade åka, men pratade med mamma och hon sa ring en annan fl och kolla vad de tycker.
Sagt och gjort, P ringde sös och de tyckte absolut vi skulle in för kontroll.
Så vi åkte till ks, fick träffa en gullig sköterska men läkaren har jag inte till mycket övers för.
P tyckte han verkade bra.
Men läkaren sa: Ja du är ju undersköterska så du kan väl massa symptom.
Nej, svarade jag det är jag inte. Jobbar på ett gruppboende.
Men då är du väl det, sa han.
Nej, svarade jag, jag är utbildad inom teckenspråk.
Då frågade han om jag kom ut nånting om dagarna.
Jag sa att ja, nästan varje dag är jag det.
Då frågade han om jag satt hemma hela dagarna och läste om symptom. Sen vända han sig till p och frågade om jag hade många graviditetsböcker.
Mjo, hon läser väl en del svarade P.
Men då blev jag irriterad och sa det att det jag läser om är ju vad som händer vecka för vecka i graviditeten och inget annat.
Så där försvann allt mitt förtoende för honom.
Dessutom hade han bestämt sig innan han kom in i rummet att jag inbillade mig och att det är migrän och inget annat.
Så sa han  att huvudvärk OCH filmmer har man inte samtidigt vid havandeskapsförgiftning.
Jag sa att det har jag inte haft förut utan bara idag. Och jag är inte orolig, det som jag tycker är obehagligt är att flimret INTE har gått över på typ 4 timmar.
Sen ville han skicka remiss till neurolog och det skulle ta minst 3 timmar, då var klockan 02,45 men då vill jag bara hem så jag sa det. Att jag pratar med min bm på måndag istället.

Men det har jag inte gjort. Nu är det torsdag och jag ska faktiskt dit imorron så det får räcka. Orkar inte med att fler säger jag bara inbillar mig.

Nåt annat jag heller inte står ut med är allakommentarer om hur tjock jag är, vad stod du blivit och som arbetskollegan sa: Hej tjockis!! När jag kom till jobbet.
Så mina svar är 1: Konstigt, tror det kallas gravid.. 2: Ja, det ligger en bebis i min mage. 3: Du är inte så smal du heller. Slutligen kommer sista där jag kort och gott klämmer ur mig 4: Du är inte heller så snygg!
Så bespara mig alla de kommentarerna, för jag tror inte du skulle uppskatta om jag sa nåt sånt till dig.
Är i vecka 31 nu så det är inte sååå måga veckor kvar, även om det börjar bli segt och långtråkigt att vara hemma. Dessutom så har jag lessnat så mycket på att spy varje dag!!


 Så här ser jag ut i profil. (1/4-09)
 Här inne ligger vår tuffla på jäsning, i väntan på att komma ut. v.30+3

För den som inte vet så är 30+3 antalet fullgångna veckor+dagar. Är alltså i v. 31 och har gått 30 hela veckor + 3 hela dagar.


Nu blir det inte mer idag, för jag har en lilltuffla som trycker på kissblåsan..

XoXo