LINA

Jaha, nu har jag ju faktiskt tagit mitt stora ut ur garderoben. Så då kan jag väl lika väl fortsätta prata om det som är det stora samtalsämnet hemma hos oss.
Har klivit in i vecka 32 nu. Så om absolut senast 10 veckor är vi föräldrar. Helt sjukt. Kan inte fatta det alls.
Bebisen är ca 40 cm lång och väger ungerfär som en och en halv liter mjölk :P
Börjar bli en stor krabat som numer roar sig med att antingen trycka huvudet eller rumpan mot mina revben så det gör ont när man lutar sig lite framåt när man sitter.
På frågan som jag ofta får "hur mycket har du gått upp i vikt?" Svarar jag JA! För upp i vikt har jag ju gått, konstigt vore det väl annars??
Sen har väl inte personen i fråga att göra med HUR mycket eller lite jag faktiskt gått upp?
Om jag sedan mot förmoda skulle veta hur antalet kilo kanske jag inte alls har lust att säga det och tycker det är en väldigt ohövlig fråga.
Fast för den delen vet jag faktiskt inte hur mycket det är. Nej, jag har inte en aning och tänker inte ge mig på en gissning heller.
Jag har packat undan vågen (stort för att vara mig som kunnat väga mig tre, fyra gånger om dagen innan) och ställer mig med ryggen mot siffrorna när det är vägning på mvc. Så länge barnmorskan inte är orolig så tänker jag inte heller vara det. Det enda jag bryr mig om är att bebis mår bra, och det verkar h*n göra.
Att jag sen har nåt att kämpa med efter förlossning det är en annan sak, det tar vi då.
Men tror att de kommer rasa så fort jag kna börja röra på mig ordentligt igen, bara jag får den där vardagsmotionen igen och sen alla prommenader med barnvagnen :)

Vad har hänt mina senaste dagar i mitt absolut mest fabulösa liv?
Fredag var extra koll hos bm, bt (blodtryck) var normalt. 103/60 så det var inga problem där inte.
Begav mig så sedan på en enkel shoppingvända. Behövde en tjockare tröja då jag inte kan ha nån av mina jackor längre. Sen underkläder behövdes, ett par stödstrumpor till, då det är nå väldigt vad fötterna kan svälla under en dag.
Sedan blev det nikotintuggumin till maken, då han blivit tvungen att sluta snusa eftersom jag helt enkelt inte klarar av doften längre. Blir illamående och kräks. Nåt som jag gör varje dag fortfarande men det är ju inte så att jag vill göra det en endaste liten extravända.
Har fortfarande inte vant mig vid det, som man kanske kan tro utan bävar för det varje morgon.

På lördagen tog jag en prommenad i solen (maken jobbade extra på mitt jobb 08.45-18.00) sedan hem och sov. Blev väckt av päronen som envist ringde på dörren och ville bli insläppta. De hade väntat i två timmar. Men så kan det gå om man kommer på oanmält besök och speciellt om man som mamma talat om att man ska stänga av telefonerna när man vilar så man får sova i fred.
Glass och färska jordgubbar hade de allafall med sig. *mums*
Söndag var storstädning och slappning.
Idag har jag varit på brödernas och fikat. *slurp*
Maken har fått jobb idag *jippie* Firade med alkoholfri skumpa och ruttna jordgubbar (fick slänga allihopa) Och jag som är vansinnigt sugen på jordgubbar.
Imorron ska jag upp senast 05.15 *urk* För vi ska på förläsning på danderyd.
Fy bubblan vad kasst jag kommer må.
Desto tidigare jag försöker mig på att kliva ur sängen, desto sämre mår jag.
Mer till mig.
Så ja.




Bara jag, migsjälv och ingen annan.
Ett försök att liva upp stämmningen lite, kanske.