LINA

Jaha här kommer då alltså fortsättningen på förra helgen/veckan.
Och som jag så många gånger förr konstaterat förut så är detta den ocensurerade versionen.
Står ju på sidan och så men det är bäst jag tar det en gång till.
För det finns ju de som är lite tröga och inte alltid fattar.
D e t t a   ä r   d e n   o c e n s u r e r a d e   v e r s i o n e n ! !
Så läs och ta.
Jag skriver allt som det är. Min uppfattning och min upplevelse. Mer kan jag inte göra. Har sagt att i denna versionen ska jag vara ärlig, så de ska jag också.

På lördagen gjorde jag allafall naglar, var halva priset på stora kupolen mot här i stockholmby. (btw måste komma ihåg att avboka min tid, som jag har här i sth.)
De skulle tydligen inte gå att slå av. Men lilla jag är ju så skicklig så.
På söndagen precis innan vi skulle till att åka till svärföräldrarna råkar jag såklart slå av den ena nageln och jävlar i helvete vad ont det gjorde.
Mera.
Till mig.
Fick allafall nageln fixad på en gång och gratis också.

Åkte och hämtade mina kusiner.
Maken till blyga ungar får man väl leta efter!
De sa typ inte ett ljud.
Var till svärföräldrarna för att bla hämta våra älsklingar och så för att umgås med svärfar.
Kusinerna (tvillingar) sa inte ens halv sju.
Sen i bilen hem till Järfälla och inte ett ljud. Under hela färden. Över TRE timmar! (var massa köer)
Sen sa de inte så mycket när vi kommit hem heller. Man fick dra ur dem allting. Så de sa ingenting självmant.
Vi bjöd på pizza på hemvägen och inte ens ett tack sa de efter maten.
Dagen efter ville de inte hitta på nånting på dagen. Vi skulle till grönis på eftermiddagen vid fyra, fem.
Där sa de inte heller nånting direkt utan svarade bara på tilltal. De ville spela fem-kampsspel men var för snåla för att betala själva så de var bara med när vi bjöd, och det hade vi ju inte råd med hela tiden. Det gick ändå lös på nästan två tusen spänn!!
Vi bjöd på lätt mat inne på grönis och sen på donken på vägen hem på kvällen och inte ett ord till tack då heller. Varken för mat eller spel.
När vi var och handlade lite frukost (efter deras önskemål, som de sen inte åt nånting av) frågade Patrik om de skulle åka hem på tisdagen eller onsdagen, så han visste om och i såfall hur mycket mat han skulle handla till middag respktive lunch. Men de visste ju inte.
På tisdagen sov de länge och så skulle jag iväg till jobbet nästan på en gång när de vaknat men de sa inte många ord till mig då heller.
Sen hade Patrik lagat mat till dem på kvällen, men inget tack då heller. (nu kanske nån tror att de är små men det är de inte, snart 16 år så då borde man ju veta att det hör till att man säger tack för maten, så resonerade allafall vi, och de jag pratat med på jobbet.)
Sen hade de visst spelat tp eller om de var geni.
På onsdagen när jag kom hem från jobbet hade de faktiskt vaknat, men de sa knappt hej när jag kom hem ens.
När jag satt och kollade i taxfree katalogen från sas så kom de och frågade var vi bodde. Jag svarade och antog att deras pappa ville veta för han skulle komma och hämta dem.
Men så var inte fallet.
De hade bjudit hit en kompis.
Fråga? kanske?
Jag sa jag skulle lägga mig och vila eftersom jag jobbat natt och det var okej.
De kom och väckte mig vid två och frågade hur man gick till stationen. Jag förklarade, de fick nycklar och sen somnade jag igen.
När jag vaknade halv fyra var de fortfarande borta. De kom vid tjugo över fyra, halv fem. De rotade tydligen runt här hemma och hade plockat fram massa spel bla cut and run. Vid fem åkte jag för att uträtta ett ärende och så träffa sambon. Vi sa vi snart skulle vara tillbaka.
Kvart över 6 ringde jag min moster för att tala om att vi blivit lite sena men snart skulle vara hemma och jag undrade när hennes man skulle komma och hämta barnen. Hon trodde han typ skulle vara där. Så vi fick lova att åka hem utan att fixa de sista sakerna.
Så de åkte typ tio min efter det.
Den ena sa tack till min sambo men ingenting till mig, den andra sa inte ett knyst.
De sa nåt till sin far om att de inte varit in till stan.
Men bra! Jag frågade dem innan de kom, när vi åte ner och på måndagen (min lediga dag) om vi skulle till stan. De sa Nej!
Hejja.
Så bra eller nåt.
När de åkt upptäckte vi att de tydligen tagit och bjudit sin kompis på fika. Asså, visst jag hade inte sagt nej om de frågat men det hör väl ändå till allmänt hyffs att man frågar? Skönt de kände sig som hemma. Eller nåt, fast de inte sa ett ljud.

sen flöt veckan väl på som det brukar.
På söndagen var det dags för grönis igen, med jobbet.
(Alla sthtöntar måste ju förkorta allt till halvt obegripliga saker och för det mesta med -is (på slutet, medis, barkis mfl. Därav borde det heta grönis inte grönan! Ska det vara tönt ska det vara på allt.)
Jag åker helst inte det som snurrarsnurrar i massor och speciellt inte om jag inte tatt nån åksjuketablett. Men en av de boende vill absolut åka det som snurrade som mest.
Jag var enda personalen som ville/kunde tänka mig att åka karusell så det var bara att ställa upp.
Nu är det ny vecka och det kanske kommer nån annan gång.


*12 dagar kvar*