LINA

Nu sitter jag på X2000 och susar fram genom Sverige.. Närmare bestämt på väg mot Sth och nya äventyr.
Ja, nya äventyr kan man verkligen kalla det för.
Mycket har hänt och väldans snabbt.
För mycket och för fort kan tyckas av många.
Men för att börja från början..

Jag vet inte riktigt när, kan faktiskt inte sätta mitt finger på när tanken för första gången dök upp i mitt huvud.. Sedan har den tyckts finnas där nånstans i bakhuvudet hela tiden, för att plötsligt en dag slå ut i full blom och jag visste att det var något jag var tvungen att göra åt saken.

Kom tillbaka efter lovet, en vecka i Sth, i mitt och Patriks hem. Jag hade suttit och skrivit på mitt specialarbete hela lovet och var så glad för att det äntligen var färdigt.
Jag såg framemot att jag bara skulle vara ifrån Patrik i fem dagar, sen skulle jag åter sitta på tåget upp till Sth. Som alla redan vet är det ju inte direkt min favoritstad på jorden och bara det att jag kallar det Stockholmby säger väl en del om saken. Nej, folket som bor där är väl inte heller något som tilltalar mig direkt heller. Men jag vet, jag har sagt att jag skulle flytta upp dit 1 juni, när jag snart skulle ta examen. Examen ja.. *mummel*

Hur som helst, tillbaka till skolan och svensklektionen på tisdagsförmiddagen.. Hade faktiskt riktigt bra övning med Elisabeth, hennes lektioner har verkligen ändrats och blivit till det mycket bättre. Någon gång efter rasten men fortfarande långt kvar till lektionsslut knackade det plötsligt på dörren. Det var Lena och Anne-Marie.
Jävlar, där rök stockholmsresan var allt jag hann tänka, var på en lång utläggning och hur lata, kassa och värdelösa vi verkligen var. Vi lyssnade inte, gjorde inte det vi skulle och vi bara gnällde.
Jaha ja, ja just det ja.

Det kanske är våran utbildning det handlar om, våra pengar och våra CSN-lån som tickar uppåt för varje dag. Då kanske, kanske man vill ha kvalitet på utbildningen. När utrustningen som skall användas inte fungerar och inte har fungerat på månader, ja då har man all rätt i världen att klaga. När man går åtta timmar om dagen i skolan, kommer hem och inser att man inte lärt sig ett piss, ja då får man säga till. När man känner att idag hade jag kunnat skita i skolan, suttit hemma och avläst en film och jag hade lärt mig mer på det, ja då nästan kräver jag att man ska anmärka, påpeka att här är det något som inte stämmer. Något är fel och faktiskt ganska, väldigt mycket fel.

När Anne-Marie sedan ifrågasätter varför vi inte varit i skolan alla dagar under lovet, som ettan hade, eller talar om att "om ni trodde att ni kunde ha ett vanligt liv under utbildningen, så är ni ju dumma."  För att sedan fortsätta med "ni måste faktiskt lägga om eran livsstil helt och hållet" samt nåt i stil med att ni kommer inte ha tid för nånting annat under resterande del av utbildningen än att plugga, ska ni ha ett socialt liv, ja då får ni umgås med folk så att ni lär er språket.

En tjej i klassen ifrågasätter varför de har tagit bort fyra lektioner tolkämne varje vecka får hon aldrig något riktigt svar.

Sedan kommer en fråga om vi har nåt annat att kommentera och tjejen i min klass säger, jag ska räkna klart med lektionstimmarna enligt målplanen så återkommer jag senare. Varpå hon får en ordentlig utskällning, till hon brister ut i tårar, och Anne-Marie säger att istället för att lägga sin fritid på sån skit kunde hon ha pluggat. Hon som nog är den som pluggar mest.

Då har den sista droppen trillat ner i min tålamodsbägare.

Resterande del av dagen biter jag mig i läppen för att inte säga något dumt eller börja gråta.
Tolkningen gick inte överdrivet bra och mycket på grund av det som hände under förmiddagen men också att gruppen innan pratade om cancer och onkologavdelningen. Det gjorde sitt till.
Jag fortsatte att bita i läppen tills blodsmaken fyllde min mun.

Väl hemma kom tårarna och ilskan. Nu har det gått för långt, nu orkar jag inte ta mer skit.
Nu tar jag en paus, för att återhämta mig, samla krafter och styrka för att ta sista terminen vid ett annat tillfälle.
Så vad skulle jag göra nu då?
Jo, jobb var ju det som stod överst på listan, måste ju ha pengar. Blir inge mer CSN i år..
Var skulle jag hitta det??
Göteborg? Stockholmby? Eller Borlänge? Det visade sig redan på onsdagen (när jag pratat med lärare om att jag skulle sluta), att det verkade vara Stockholmby som jobben finns. Ska jobba lite i december med Patrik. Så, då var det ju nästan bestämt, att det är lättare att finnas uppe i Sth utifall det skulle bli något jobb innan december. När skulle jag då ha chansen att flytta upp? Jo, nästa helg. Har hittat en kille som ska hyra min lägenhet så den kommer jag alla fall att ha kvar, och det känns verkligen skönt.

När jag klev av tåget var det en massa stockholmstöntar överallt. Vad har jag gett mig in på??
Hemlängtan brände bakom ögonlocken..
Ingen som mötte mig på stationen, det enda jag vill var att sätta mig på första bästa tåg därifrån.
Tog en timme innan jag fick skjuts därifrån, fast det skulle ju Inte ta så långt tid.. Ha.

Nu är det lördag, sitter i våran lägenhet, nybliven sambo. Det kommer att bli lättare, det kommer kännas bättre snart.
Snart måndag, ny vecka nya tag.