Kanadensiska officerer och fartyg
Jaha var ska man börja någonstans?
Äventyren fortsätter hela tiden :)
Har ännu en gång överträffat mig själv :P
Ångrar inte för en sekund att jag flyttade hit.
Fast jag var ju väldigt osäker när jag hämtade mina saker i Örebro och så. Ville inte lämna det. Men nu är det underbart!
På fredagen var det klassfest.
Massa skoj.
Lagade mat och drack.
Fyra av oss åkte in till stan senare på kvällen.
Vi träffade kanadensiska officerer.
Vi lurade i dem att vi var döva :P Skoj skoj.
Efter en stund blev vi tre och strax efter det bara två.
Killarna ville vi skulle komma och titta på deras skepp dagen efter.
Vi käkade fyllemat och var hemma halv sju på morronen.
Jag hade då festat i 14 timmar.
Starkt jobbat Lina.
Jag och Vega sov en stund och vaknade 11.
Vi hade bestämt oss för att träffa grabbarna kl 15.
Vi slöade en stund, kikade på tv och så.
Sen kom Cicci förbi för att hämta sitt Visa-kort.
När hon gått gjorde vi oss i ordning för att åka in till stan.
Vi käkade nyttigaste frukosten på länge.
Tortilla chips och salsa-dip med öl och cider :P
Hade ett fint stadium av bakfylla och fylla.
Riktigt stabilt.
Inne i stan stod jag och Vega sedan utanför Valand och väntade på dem. Men de kom aldrig.
Vi gick därifrån och satte oss på en restaurang på Avenyn, käkade mat och drack cider och öl.
När klockan var någon gång efter fem begav vi oss sedan mot Järntorget, vi skulle till dövföreningen. När vi nästan var vid Kungsportsplatsen och stod vid ett övergångsställe och väntade tittade jag över på andra sidan gatan och vilka fick jag se?!?
Jo, Patrick och Andrew (kanadensarna). Jag tecknade till Vega att de stod där och jag trodde att de inte skulle låtsas som oss. Men medans jag stod med ryggen mot dem och förklarade för henne kom de springandes över vägen och vinkade. Vi mötte upp Anna och begav oss sedan till fartyget.
Vi fick oss en rundvandring tittade på massa saker, bla helikoptern, efter det satt vi i baren och lärde dem lite teckenspråk.
Vi åkte sedan in till dövföreningen men efter en timme var jag och Vega tillbaka på fartyget med Mikaela och Cicci. Vi hade tagit oss igenom vakten och de väntade på oss :P
Pat,Vega,Drew,Anna Vega Anna,Lina Fartyget Flaggan Skylt Drew Livboj
Det var verkligen underbart skoj!
Once in a life time och grejjer :P
Alla var så snälla, vänliga och trevliga.
De pratade och såg till att vi hade det bra hela tiden.
Det var en riktigt lyckad kväll.
Var bara en som fattades för att kvällen skulle varit fulländad.
Jag kom fram till att "jag-vet-nu" också.
Messade och berättade det.
Det känns bara så bra.
Önskade att han var här.
Han får mig att må så otroligt bra.
Kan inte förstå.
Allt bara är.
*som i ett lyckorus*
*in love*
Äventyren fortsätter hela tiden :)
Har ännu en gång överträffat mig själv :P
Ångrar inte för en sekund att jag flyttade hit.
Fast jag var ju väldigt osäker när jag hämtade mina saker i Örebro och så. Ville inte lämna det. Men nu är det underbart!
På fredagen var det klassfest.
Massa skoj.
Lagade mat och drack.
Fyra av oss åkte in till stan senare på kvällen.
Vi träffade kanadensiska officerer.
Vi lurade i dem att vi var döva :P Skoj skoj.
Efter en stund blev vi tre och strax efter det bara två.
Killarna ville vi skulle komma och titta på deras skepp dagen efter.
Vi käkade fyllemat och var hemma halv sju på morronen.
Jag hade då festat i 14 timmar.
Starkt jobbat Lina.
Jag och Vega sov en stund och vaknade 11.
Vi hade bestämt oss för att träffa grabbarna kl 15.
Vi slöade en stund, kikade på tv och så.
Sen kom Cicci förbi för att hämta sitt Visa-kort.
När hon gått gjorde vi oss i ordning för att åka in till stan.
Vi käkade nyttigaste frukosten på länge.
Tortilla chips och salsa-dip med öl och cider :P
Hade ett fint stadium av bakfylla och fylla.
Riktigt stabilt.
Inne i stan stod jag och Vega sedan utanför Valand och väntade på dem. Men de kom aldrig.
Vi gick därifrån och satte oss på en restaurang på Avenyn, käkade mat och drack cider och öl.
När klockan var någon gång efter fem begav vi oss sedan mot Järntorget, vi skulle till dövföreningen. När vi nästan var vid Kungsportsplatsen och stod vid ett övergångsställe och väntade tittade jag över på andra sidan gatan och vilka fick jag se?!?
Jo, Patrick och Andrew (kanadensarna). Jag tecknade till Vega att de stod där och jag trodde att de inte skulle låtsas som oss. Men medans jag stod med ryggen mot dem och förklarade för henne kom de springandes över vägen och vinkade. Vi mötte upp Anna och begav oss sedan till fartyget.
Vi fick oss en rundvandring tittade på massa saker, bla helikoptern, efter det satt vi i baren och lärde dem lite teckenspråk.
Vi åkte sedan in till dövföreningen men efter en timme var jag och Vega tillbaka på fartyget med Mikaela och Cicci. Vi hade tagit oss igenom vakten och de väntade på oss :P
Pat,Vega,Drew,Anna Vega Anna,Lina Fartyget Flaggan Skylt Drew Livboj
Det var verkligen underbart skoj!
Once in a life time och grejjer :P
Alla var så snälla, vänliga och trevliga.
De pratade och såg till att vi hade det bra hela tiden.
Det var en riktigt lyckad kväll.
Var bara en som fattades för att kvällen skulle varit fulländad.
Jag kom fram till att "jag-vet-nu" också.
Messade och berättade det.
Det känns bara så bra.
Önskade att han var här.
Han får mig att må så otroligt bra.
Kan inte förstå.
Allt bara är.
*som i ett lyckorus*
*in love*
Kommentarer
Trackback