lekt på ks
På måndagen blev jag ditskickad av barnmorskan pga högt blodtryck. på lördagen var jag där på eget initiativ pga huvudvärk som inte ger med sig och så hade jag svällt enormt mycket.
Kom in och hade högt blodtryck igen.
Idag har jag varit hos både bm, kurator och läkaren alla tre pga min graviditet. Har nu äntligen fått en remiss till en läkare som ska göra en bedömning om ev indution (igångsättning).
Så allt jag kan göra nu är att vänta och se. Ja, jag gör ju inget annat än att sitta på min röv och vänta, vänta, vänta, vänta.
I min sega väntan roar jag mig numer med att dricka hallonbladste. Kanske fungerar det, kanske inte.
Imorron är planen att först, ja efter mina dagliga kräkningar såklart, dricka hallonbladste, ta en prommenad, springa i trappor (helst med händerna över huvudet), putsa fönster, orkar jag ska jag sedan städa klädkammarens alla övre hyllor, dricka mer te, sitta med min massagedyna, låta maken massera punkten i handen som sägs starta förlossningen och dricka lite mer te.
Sen blir det väl som vanligt att sitta ner på röven och se vad som händer.
Trött är jag idag också. Fick inte sova så länge som jag brukar, då jag skulle till bm och sen har jag heller inte hunnit vila nånting idag, hoppas det leder till en natt med bra sömn.
I helgen var mina föräldrar här, det var helt underbart. De är verkligen toppen! Fick massor med hjälp, bla med att byta till sommardäcken, möblera om i sovrummet så vaggan fick plats och så fick jag äntligen på madrassöverdraget :) Helt toppen.
Tyvärr är det en sån här pestvecka denna veckan igen. Bläääää säger jag bara.
Hoppas bebis kommer så att veckan blir bättre :)
Förtidigt men samtidigt inte långt kvar, enligt vissa...
I fredags var det tydligen såndär äckeltråkig hockey på tv:n igen, för ungefär tusende gången denna veckan, usch bläa och kräks säger jag bara. När man tror att man varit hemma helt själv hela dagarna och äntligen får man någon att prata med, men nej du tack! Då ska det hyschas och smygas för nåt på tvn kan ju gå obemärkt förbi.
Men i fredags var det bättre, sjuuukt mycket bättre.
Huldis och Nea kom förbi på mat och tv-tittande :)
Först åt vi moussaka med tzatsiki, hembakt grekist lantbröd samt sallad. Dock hade preggofant-virrofanten jag glömt att köpa läsk, men det gick bra allafall :)
Sen språkade vi tjejer lite om bebiskläder, skötväskor och annat som hör bebisar till , medans karlslokarna glodde på hockey. Hulda och Nea är beräknade två veckor efter mig och makenkraken. I början trodde jag att de skulle få en pojk, men nu har jag ändrat mig och tror att de får en liten tös.
Jag och Huldis åkte iväg och handlade "lite" godis, som vi sedan delade med oss till våra karlar.
Jag handlade över ett kilo godis och det som blev över har jag lagt i bb-väskan.
På natten sedan mådde jag verkligen inte bra utan spydde som en gris, så nu lär det dröja tills jag äter moussaka igen, blir bara mindre och mindre antal rätter som jag klarar av att äta.. *suck*
Var dessutom till läkaren i fredags igen.. Men han tyckte inte det var så farligt att det skulle bli igångsättning, det var dessutom lite tidigt för det, men kontroller två gånger i veckan tyckte han absolut att jag skulle på. Som om jag inte springer där nog ofta redan. Men jag har ju gått in i v. 37 nu och har ju "bara" 27 dagar kvar till bf. Men med denna halsbränna som jag har på nätterna och sura uppstötningar så skulle jag kunna göra vad som helst för att bli av med. Vaknar och gråter för det med. När ska det bli slut på detta elände? Och hur ska jag någonsin orka gå igenom detta så att vår lilla älskling får ett syskon?
Men det sägs ju att man glömmer... Man är bra på att förtränga.. och det är ju jag ett annars så livs levande exempel på..
Så jag antar att det kommer att gå bra, till en början..
Det som är mysigast med all denna skit är sparkarna och buffarna som jag får från min lilla darling, och den där rumpan som h*n envisas med att trycka ut. :) Så jag kan klappa och smeka bebis på rumpan och ryggan.
En sak till, som om det inte vore nog med att jag kräks varje dag, flera gånger, bäckenuppluckringen, havandeskapsförgiftningen, ögonflimmret, huvudvärken och så sjukligt ont i knäna, så har jag fått ont i fingrarna också..
Börjar ana hur det är att vara reumatisk..
Just det att man sen har gått upp typ tusen kilo (dock sa bm i tisdags att "ja, gått upp har du, men inte mer än normalt") och är smidig som ett väggfast kylskåp, det ska man bara njuta av. Men ärligt tror jag inte att jag har njutit en enda hel dag av graviditeten. Kanske möjligtvis var det precis i början,, Men då fanns istället den där enorma oron för mf, speciellt som jag precis haft ett innan.
Nu är det snart måndag och en bra vecka! Bara jag och maken, lungt och skönt. Tills på fredag då, kommer mina föräldrar och båda bröder hoppas jag. För jag fyller ju år på torsdag, så det ska bli smaskigt med tårtan som jag längtat efter sen mitten av februari!
XoXo
v. 36 i preggofantens liv
Men men det gör ingenting.
Jag deppar inte för det inte.
Var hos Bm i måndags.. Hon var lite orolig för mig tydligen.
Jag har svällt i ansiktet, halsen, händer och fötter och blodtrycket börjar att stiga.. Så nu är det nog havandeskapsförgiftning på g.
Har ju haft ögonflimmer sen mitten av mars nånstans..
Så nu måste jag ringa om jag får huvudvärk, mer flimmer eller ont i magen..
Men vad oroade jag mig mest för??
Jo, att barnvagnen inte skulle hinna komma i tid..
Skulle ha hämtat den i förra veckan.. Men då hade den inte kommit.
Var dit igår med Hulda och då hade den kommit allafall, men de hade inte ringt för att skötväskan inte kommit...
Hur som helst så fick de montera ihop vagnen så jag och P kunde hämta den senare under dagen.
Jag och Huldis åkte och fikade på brödernas, det var toppen :)
Preggofant fika är alltid trevligt.
Jag och P fick stressa iväg och hämta vagnen men vi hann allafall :) Så blev det lite annat smått och gott..
När vagnen skulle in i bilen P lite irriterad och konstaterade att vi måste byta bil..
Har ju en s40 så den e ju lite liten i skuffen.. Men jag har valt liten vagn så det ska passa :P
Fast lite trångt är det, MEN det går, dessutom när vi har sittdelen sen så passar det ännubättre.
Jag älska våran bil och vi valden den dagen innan bröllopet och hämtade den två dagar efter så det är ju vår "bröllopspresent" till varandra..
Idag var jag iväg och letade redan på en skötväska.. Men säljaren på barnens hus var ganska mesig så dä fick jag inte mycket hjälp heller..
Valde tillsist en som jag oppas jag blir nöjd med.
Mamma ska bara fixa en speciell upphängning så jag blir lite extra nöjd :P
Nu står vagnen med väskan på sin plats i klädkammaren. Bäddning tar jag senare.
Nu väntas vaggan och skötbord, men det har ju mina föräldrar gjort så det kommer nästa vecka.
Sen ska vi väl vara "klara".
Fick ju massor med kläder av kusselusse nyss så där tror jag allt finns nu.
Nej nu ska jag ta och släpa min preggofantkropp till frysen för att hämta lite glass :P
*dreggel*
Just det, graviddementa jag..
Har ju nya bilder på magen att lägga upp.
Magen har fullkomligen exploderat, trodde inte själv den blivit så stor :S 
Magen 6/5-09 v. 35+3 enligt rul och 35+5 enligt 3d-ulInte en enda läsare..
Men om det nu skulle hända att jag eventuellt får någon läsare i framtiden så vill jag bara påminna om att detta är ocensurerade versionen, mina tankar och funderingar. Min sanning helt enkelt. Så om någon tänker uppröras, så vill jag påminna om att det är såhär som jag upplever saker och ting.
Helgen allafall, var inte att leka med. Fyfan säger jag bara!
Bara tanken på att åka nånstans när man är preggofant är skrattretande, att man dessutom är tjock, fet och höggravid gör att jag börjar gråta vid tanken på allt som ska packas med inte bara våra saker utan även för den kommande bebisen, utifall att h*n skulle få för sig att titta ut. Att jag sedan ska baxa mig in i bilen och sitta där några timmar, när fötterna efter tio minuter har svällt ca 30 storlekar och gör ont och bara dunkar. Vill stanna många många gånger men låter helt enkelt bli för att jag inte orkar få den där blicken eller sucken som säger hur jobbig jag är, utan att ord yttrats. När vi sedan kommit fram hade jag så ont i benen att det kändes som de skulle vika sig, även dagen efter.
Åkte upp på onsdagskvällen, trots att vi sagt bara en natt, men för att jag skulle slippa åka så tidigt, för jag mår ju så illa. Vaknade dock lika tidigt som vi hade behövt gå upp om vi åkte härifrån men men.
Sen skulle vi ju på urnsättningen, något jag inte förstår varför det blev nu, mer än ett halvår efter begravningen! Vet att vi frågat förut men då var det inte så viktigt. Utan det kändes som att det blev nu bara för att vi sagt att vi inte skulle åka upp något mer innan förlossningen. Har fått höra från håll att det var ego av mig att tänka så, men min snälla kurator talade om att det inte alls var ego :) Hon hade tänkt på samma sätt själv :P
Jag hade sagt att jag skulle sova hos mina föräldrar, för man känner sig inte så fräsch eller bekväm när man spyr varje morgon. Speciellt inte som det finns andra människor i närheten. Jag tycker inte om att göra det hemma, men har ju vant mig, det hör till mina morgonrutiner numer. Extra jobbigt blir det såfort det är npgon mer än maken här. Eller att jag måste göra det nån annanstans än hemma. Så det bästa av två dåliga alternativ var att spy hos mina föräldrar och inte hos hans mamma.
Vi skulle åka hem på fredagen, trots att jag inget hellre ville än åka hem på en gång, men lite tänkte jag på maken som ville vara kvar. Så fastän att jag inte orkade åka upp, över huvud taget till att vara där två nätter tycker jag är strongt gjort av mig. Var stå trött och slut att jag bara ville gråta hela tiden.
Så om vi tar dagen i kronologisk ordning kanske det är lättare att följa med i svängarna och inte nåt preggonfat dravvel.
Vaknade hos mina päron, trött och slut efter bilresan och efter att återigen sovit en natt och vaknat minst en gång i timmen. Gjorde mina morgonrutiner, åt sedan en second-breakfast tillsammans med maken och pappa (som strax efteråt åkte till jobbet), vi duschade och gjorde oss redo att åka till svärmor.
Åt en sallad som var jättegod om man bortser från ruccolan som var i stoppad samt couscousen, nåt varken jag eller maken äter. Men tomaterna, gurkan, majsen, osten och ägget var toppen.
Fick höra att jag såg så trött och slut ut, vilket jag svarade att jag var. Helt färdig, känns som jag blivit överkörd av en ångvält.
Så jag fick höra från både svärmor och maken att jag skulle gå och lägga mig och vila, vilket jag gjorde efter en stunds övertalning. Fick låna en bärbar dator, vilade en kvart innan vi skulle åka. Så vi åkte, sen var vi och fikade och satt ute i solen. *mys*
Kom tillbaka till dem och eftersom mina päron skulle åka bort på fredag fm så hade vi bestämt grillning hos dem på torsdagen och hos svärmor på fredagen.
Var allafall en och en halv timme hos svärmor, eller första 45 min bara jag och maken då de andra var iväg på annat. Så jag vilade med datorn, fick sedan veta tiden vi skulle äta hos mina föräldrar och talade om det för maken. Sen kom hans bror M och de byggde ihop en dator (som de börjat med efter lunch) så jag fortsatte pilla på datorn en stund. Sedan kom svärmor och Ms flickvän. Pratade lite med dem och svärmor visade sina inköp. Sedan sa jag till maken att vi skulle åka. Han sa snart och med hans mått tog det 20 minuter och jag fick dessutom en kommentar om att jag stressade honom och han blev grinig (vet inte vad snart är egentligen för honom men det kan vara allt från 30 min till 3 veckor).. Jag sa han kunde vara kvar och jag åka själv men det ville han inte.
Jag sa hejdå men fick inget svar..
Vi åkte mot mina föräldrar och jag började gråta, var så otroligt trött och slut. Sen fick jag höra att svärmor frågat varför jag inte var social och om jag inte ville vara där.
Men hallå!? Det var ju de som propsat på att jag skulle vila! Fick höra att den enda jag tänkte på var mig själv.
Ja det var ju kul, för det fanns bara en enda anledning till att jag över huvud taget utsatte mig för den plågsamma resan att ens åka upp och det var min make. Jag gjorde allt för hans skull trots att jag mådde pest, pina och skit av det.
Vi åt middag med mina föräldrar, drack alkoholfritt bubbel och tog en tidig kväll.
Jag sov ganska länge 1½ timme - 1 timme 45 min, vaknade sedan och var extremt dålig i magen och spydde. Var upp några gånger innan jag kunde somna om. Sa till maken att jag nog fått magsjuka. Jaha, svarade han.
När vi vaknade på morgonen (jag hade varit upp flera gånger under natten) så fortsatte jag att spy.
Jag var så matt. Ville bara hem till min egen säng och fick jag det?
Nej, jag blev tvingad till svärmor för ett "hej". Vilket också var en omväg.. *suck* Men snällt följde jag med och inte en kommentar.
Spydde det första jag gjorde när jag kom dit, de skulle fika, på delicatobollar jag fått av mamma utifall jag blev sugen på nåt sött i bilen på vägen hem. Själv ville jag inte veta av fika, utan drack ett halvt glas vatten som jag spydde upp igen.
Försökte ändå vara trevlig och prata, men efter att bara ha blivit avfräst av svärmor la jag helt ner projektet att samtala. Resterande tid behandlade hon mig som luft, medan de andra var gulledej hit och dit.
När vi slutligen skulle åka så sa jag att jag inte tänkte kramas för jag ville inte smitta om jag hade magsjuka.
Fick nåt halvsnäsigt svar från svärmor om att det var det värsta hon visste och inte ville ha hem sånna.
Som om det var jag som velat åka dit från början?!
Nej, det gjorde jag enbart för makens skull och inget annat!
Så jag satte mig i bilen..
Fick sedan höra att svärmor var ju såå besviken på att vi inte grillade med dem, för det hade vi ju sagt.
Ja, men visst. Jag duger aldrig, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra heller.
Men det kommer dröja läääääänge innan jag med glädje åker till henne igen eller att hon kommer hit.
Jag kommer säga nej så länge som möjligt och vill ha en ursäkt från henne. Hon beter sig som en jävla barnunge. Jag kan ju säkert rå för att jag blev sjuk, jag valde ju att få magsjuka just den dan.
För det är så himlans roligt att kräkas och jag gör det ju tydligen inte tillräckligt ofta redan.
Nej, hennes 3-årings fasoner får det bli ändring på innan hon är välkommen i mitt hem igen.
Men hon har ju en förmåga att tränga sig på och tvinga på en hennes sällskap allafall. Men snart sparkar jag bakut och då blir det inte roligt.
Tack för utrymmet.
Äntligen måndag!
En lugn och skön vecka framför oss.
Härligt.
Är varmt och soligt ute, eller ja inte just nu men nyss :P
Är sugen på glass :P
Har klivit in i vecka 35. Skönt. Kan verkligen räkna ner nu.
Tyvärr måste vi göra ett besök i dalarna till helgen. Jag som verkligen inte orkar åka någonstans eller umgås heller för den delen.
Men vad gör man inte för maken.
Men vi åker nog hem på fredag kväll, för inte kommer det bli på lördag morgon/förmiddag för min del.
Så jag hoppas att han ställer upp för mig nu, eftersom jag gör det för honom.
I helgen var det folk här så nu är jag helt slutkörd.. Gråter hela tiden, har ont i i varenda del av kroppen och så mår jag superilla. Riktigt toppen.
Glömsk är jag också, kommer aldrig ihåg det jag ska. Men det hör ju tydligen till.
Bara längtar tills jag kan få tillbaka min kropp och hormonerna på vanlig nivå. När jag kan sova en natt utan att vakna en gång i timmen.
Att bebsís sen väcker mig kommer jag ta med glädje, för jag antar det inte kommer vara varje timme :)
Mvc-besök
Min bm är för söt hon. Hon klämde in mig trots att hon nästan skulle missa sin sons utvecklinggsamtal :s
Känner mig skitdum. För jag var stensäker på att det var 14.30 och propsade på att det var det hon skrivit på lappen, jaja sa hon är väl jag som gjort fel, var väl snurrig eller nåt. Men jag klämmer in dig lite snabbt och hinner vi inte färdigt idag så tar vi resten imorron efter utbildningen.
När jag var påväg hem hittade jag lappen i plånboken.. Där stod det 13.30. Snacka om att jag skämdes.
Besöket då... Ja vad ska jag säga.. Lilla skitungen mår hur bra som helst 
, trots att inte jag gör det. Växt perfekt, hjärtljuden superbra, mitt bt var toppen. Kollade hb och det hade ökat till 119 *woho* var ju på 101 sist så.. Dessutom har jag alltid legat ganska lågt och hade 125 på inskrivningen så snart är jag där igen 
Sen frågade hon hur jag mådde, så jag berättade.. Började nästan grina när jag satt där och förklarade hur less jag var och verkligen inte orkar göra nånting längre. Hennes svar? Jag har bara väntat på det här med tanke på vilken jobbig graviditet du har. Tycker du stått ut jättelänge!
Så jag ska få tid hos kuratorn och så blev det tal om ev. igångsättning om inte samtal hos kuratorn hjälper. Fast inte riktigt än men om nån vecka.
Så nu håller jag på att väga för- och nackdelar med att bli igångsatt tidigare.
Det som känns som bäst är ju att då får jag ett datum, när det verkligen är slut på allt det här. Visst det kommer andra problem och är säkert skitjobbigt det med, men jag slutar allafall att kräkas, vilket tar så otroligt mycket på krafterna och jag har en chans att få fylla på det som jag har brist på i kroppen, vilket också gör att jag blir trött och slut.
Så det blir väl att diskutera det ordentligt med P och se vad han tycker. Men det han sa igår var, det är väl egentligen inget att tveka på?? Han tycker inte om att se mig så här och har väl insett nu hur dåligt jag verkligen mår, för nu orkar jag inte hålla skenet uppe längre.
Nog om mig..
Listan igen då fast med mina kommentarer.. :)
Utifall någon har missat den ;)
Eller så tänkte jag att jag sätter en * vid allt som stämmer in på mig, så har ni nåt ni verkligen kan skratta åt, när ni föreställer er mig i alla dessa situationer.. Samt en kommentar :P
När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
Inte då, men jag som knuffar på honom för att få plats i sängen..
Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
Nej nej, han behöver oftast bara backa ut bilen från parkeringsrutan så jag kan kliva in ;)
*Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
Tår? Va har man sånna också?? Skär mig gör jag inte när benen ska trimmas, men fläckigt blir det :S
Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
*Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
Haha, men ändå tror man varje gång att det ska fungera. Har tom fastnat i dörrhålet tillsammans med en annan höggravid, det är inte illa ;)
*Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
Behövs en kommentar på den??
När man rullar runt för att komma upp från soffan.
* När din sambo knyter dina skosnören.
Stämmer delvis, dock inga snörren som behöver knytas men tofflor som måste donas med. Enda skorna mina svällda fötter klarar av...
*När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
Inte riktigt, men däremot att bebis ska sparka på blåsan när jag är kissnödig och inte har extra byxor med mig..
* Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
*asg* Händer typ flera gånger varje dag :)
*När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
Jepp, dock vinner strumporna alltid kampen ändå, måste ha stödstrumpor för att fötterna in ska dö helt.
*När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
Jo vars, numer är man sminkad en gång i månaden typ :P
När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
*När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
Ja, det skulle väl vara det då :)
*När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
Hmm, känns mer som regel än undantag ;)
*När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
Jodå, det har nog hänt det med. Dock är det längre till trappen än hissen här hemma ;)
*När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärrningskorna"
Hade en period, där jag försökte med stövlarna, men efter otaliga skavsår fick jag inse att fötterna svällt för mycket :S
*När godisskålen får prioritet före middagen
Inte istället för utan också! Är ju hungrig typ jämt, så försök inte ens snuva mig på en måltid!
*När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
Finns alltid nåt man kan äta :)
*När allt blir tungt
Lätt existerar inte längre i min vokabulär
*När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
Stämmer delvis, dock inga dragkedjor på skorna.. Men ta stödstrumporna tex. Är ingen lätt match direkt.
När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
Har inte hänt än.
När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.
När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
När Grandiosa blir gourmetmat...
*När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
Nej, men ta sig ut med tyggen och rumpan först, längs bukväggen..
När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
*När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
Alldelens säkert, vågar dock inte gå på bio med risk att jag kissat på mig innan filmen är slut..
När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
Kommer nog nu när som helst.
*När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
Haha, jepp, och flera andra löjliga situationer. Tur jag oftast är ensam hemma :)
När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
*Allt är väldigt irriterande...
Då menar jag verkligan ALLT!
När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
Hoppas aldrig han blir så elak.
När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
*När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
Jepp, men är inte det en självklarhet?
När mannen din faktsikt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
Har inte hänt än, men det kommer nog snaaaart..
När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
*När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
Det har ju hänt det med, även om jag är ensam och brukar trilla ur bilen allafall.
*När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.
Fula gravidmysbyxor räknas också, antar jag :)
Nu ska jag ta mig in i duschen, och inte sitta på golvet för då vet vi ju hur det går ;)
Blev faktiskt sittande ett bra tag på golvet i hallen i helgen.. Var för att vi städade förrådet och jag satt och sorterade papper.
Smidigt, mycket smidigt *not*
Graviditetens 34:e vecka...
Kom på jag har glömt att säga..
Dagen innan vi skulle gifta oss var vi ute och handlade ny bil :P
När försäljaren frågade när vi kunde/ville hämta bilen sa vi med en mun; Inte imorron allafall.
Hon tittade på oss och sa nääähää lite dröjande. Varpå P svarade: Nä, det går inte för vi gifter oss imorron.
Försäljaren: VAAAAA?!? Och här sitter ni i godan ro och köper bil?! Hur kan ni vara så lugna??
Hihi det var lite skoj faktiskt.
Ja, hmm förra helgen var ju typ katastrof. Tog mig långt in på veckan efter innan jag återhämtat krafter.
*suck alltså* Vad folk måste hålla på och sen inte fattar att jag tycker det är jobbigt.
*kräks*
Vad har hänt mer då?
Veckan förflöt på luuugn och skööön! Älskar verkligen de veckorna!
I lördags var vi på paryoga. Var helt enkelt underbart, var förberedelse inför förlossningen.
Så nu vet maken hur han ska göra under förlossningen, känns helt toppen.
Så fick karlarna ju lära sig gravidmassage också.. *mmm*
Nu kommer han lite då och då och bara masserar mig, utan att jag behöver be om det! Helt underbart!!
Annrs är jag så fruktansvärt less på den här graviditeten att jag tror jag blir galen. Men de tär väl "bara" en sådär 46 eller 47 dagar till BF. Går ju neråt allafall, även om det är låååångsamt.
Denna vecka är det mycket planerat och det är ju tur det, för det är inte min favoritvecka precis..
Måndag: Föräldrarutbildning
Tisdag: Bm, kolla om bebis ligger som h*n ska.
Onsdag: Föräldrarutbildning (och nej *kräks* inte min favorittid på dygnet.)
Lördag: Raw comedy club och Magnus Betnér. (Ska försöka skratta mindre än jag gjorde på Jeff Dunham för då hade jag förvärkar och sammandragningar i två dar efteråt)
påskhelgen
Var på kryssning i helgen.
Hmms, har ju varit med om roligare allafall.
Sen var det dessutom ingen höjdare att vara höggravid..
Antar att jag frambingade några glada miner och goda skratt när jag och magen skulle fösöka baxa oss (jepp ser mig och magen som två numer :P) upp på en barstol (enda lediga sittplatsen). När jag efter många turer försökt få upp rumpan på stolen med först höger och sedan vänster sida insåg jag att det inte gick.
Så jag ställde mig på stolen brevid (barstolar brukar ju ha fotstöd) och sedan halvt hoppade jag halvt ramlade jag över på "min" stol.
Sen kom jag på den briljanta idén att jag var tvungen att få upp mina fötter i högläga då de svällt flera storlekar, så jag försökte få upp först ena benet på stolen mittemot mig och sedan det andra. Men jag lyckades bara komma halvvägs upp. trots att jag försökte dra i jeansen.. tillsist kom min gulliga man fram och lyfte upp benen åt mig och själv fick han stå.
Så kan det gå.
Är så trött och slut efter helgen att jag inte orkar nånting.. gråter typ hela tiden, när jag inte sover. ;)
Nu ska via maxa, är stenhungrig. *maaaaat*
Btw, har inte ätit nån påskmat alls :P *stolt*
Höggravid
Frågan jag ställt mig är NÄR anses man som höggravid??
Blev kallade höggravid redan i 6 månaden, nåt jag reagerade starkt på då jag själv inte ansåg mig vara det.
Tönkte att det mer var från mitten/slutet på 8:e månaden..
Nu är jag i v. 33 och går snart in i månad 8 och känner mig inte direkt höggravid än.
Visst är jag stor och klumpig, men höggravid? Nej, det är ju ändå ganska så många veckor kvar.
Så efter överläggande med några medsystrar samt en googling så stod det klart för oss att man anses som höggravid från och med tredje trimestern. Det vill säga från ca v. 28 (lite beroende på hur lång menscykel man haft)
Så för er som inte vet hur det är att vara höggravid kommer här med en roande läsning som jag hittade på.
- När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
- När man rullar runt för att komma upp från soffan.
- När din sambo knyter dina skosnören.
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärrningskorna"
- När godisskålen får prioritet före middagen
- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
- När allt blir tungt
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
- När Grandiosa blir gourmetmat...
- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
- Allt är väldigt irriterande...
- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När mannen din faktsikt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.
Hehe kan ju erkänna att flertalet punkter passar in på mig, men inte alla. Allafall inte än.
Jag hoppas att inte alla inträffar heller, så jag för väl helt enkelt undvika vissa saker så att det inte blir så :P
En dag i mitt gravid-liv
Skönt att höra allafall :P Sen sa ju han på KS att det bara är inbillning allafall så varför ville han skicka mig till en sån?!?
Mitt bt var perfekt så jag slipper extrakollen nästa vecka, ska dit om två veckor. Då hon även ska kontrollera hur lillskruttan ligger. Hon sa att hon ligger nog redan som man ska men man kan inte vara helt säker eftersom rumpa och huvud är lika hårda än så länge, eftersom hon inte har så mycket underhudsfett än.
Men eftersom jag har haft allt det andra denna graviditet så förvånar det inte om hon på slutet bestämmer sig för att vända sig med rumpan först, eller så lägger hon sig på tvären. Allt för att jävlas. Sa det till bm och hon skrattade bara och sa nåt om att jag inte haft en lätt graviditet. Dock vet inte jag så mycket annat då jag inte har nåt att jämföra med.
Hon tyckte jag gjorde helt rätt i att åka på kryssning och neka svärmorsbesök. Jag sa att jag kände mig dum men att jag helt enkelt inte orkar. Så hon sa att de får väl komma när bebisen har kommit istället.
Skillnad hade det ju varit om hon kom som mina päron några timmar en eftermiddag och sen åker.
Var på föreläsning på danderyd imorse. Det var intressant. Dock tycker min kropp inte det är lika spännande, Gick upp vid fem eller upp och upp det var då jag började kräkas. Men var tydligen inte klar när vi åkte så maken fick stanna på en shellmack där jag nu provspytt på deras toalett.
Tänkte köpa en macka på pressbyrån men de såg så äckliga ut att det blev en vaniljbulle :P Men å andra sidan hade jag ju redan ätit två bananer och två mackor, som jag visserligen spytt upp men allafall ;)
Hann med en fika i jakobsberg mellan föreläsningen och bm-besöket. Alltid trevligt.
Sen sov jag en skvätt när jag kom hem och de e la gött!
Fy börjar samla på mig massa vätska överallt, sväller som en kokosboll i micron :s
På fredag bär det av på kryssning och nästa lördag e det paryogan. Ska bli så gött att yoga lite igen.
Nu blir det mat.
Jag, migsjälv och ingen annan.
Ett försök att liva upp stämmningen, kanske.
Kommit ut ur garderoben
Har klivit in i vecka 32 nu. Så om absolut senast 10 veckor är vi föräldrar. Helt sjukt. Kan inte fatta det alls.
Bebisen är ca 40 cm lång och väger ungerfär som en och en halv liter mjölk :P
Börjar bli en stor krabat som numer roar sig med att antingen trycka huvudet eller rumpan mot mina revben så det gör ont när man lutar sig lite framåt när man sitter.
På frågan som jag ofta får "hur mycket har du gått upp i vikt?" Svarar jag JA! För upp i vikt har jag ju gått, konstigt vore det väl annars??
Sen har väl inte personen i fråga att göra med HUR mycket eller lite jag faktiskt gått upp?
Om jag sedan mot förmoda skulle veta hur antalet kilo kanske jag inte alls har lust att säga det och tycker det är en väldigt ohövlig fråga.
Fast för den delen vet jag faktiskt inte hur mycket det är. Nej, jag har inte en aning och tänker inte ge mig på en gissning heller.
Jag har packat undan vågen (stort för att vara mig som kunnat väga mig tre, fyra gånger om dagen innan) och ställer mig med ryggen mot siffrorna när det är vägning på mvc. Så länge barnmorskan inte är orolig så tänker jag inte heller vara det. Det enda jag bryr mig om är att bebis mår bra, och det verkar h*n göra.
Att jag sen har nåt att kämpa med efter förlossning det är en annan sak, det tar vi då.
Men tror att de kommer rasa så fort jag kna börja röra på mig ordentligt igen, bara jag får den där vardagsmotionen igen och sen alla prommenader med barnvagnen :)
Vad har hänt mina senaste dagar i mitt absolut mest fabulösa liv?
Fredag var extra koll hos bm, bt (blodtryck) var normalt. 103/60 så det var inga problem där inte.
Begav mig så sedan på en enkel shoppingvända. Behövde en tjockare tröja då jag inte kan ha nån av mina jackor längre. Sen underkläder behövdes, ett par stödstrumpor till, då det är nå väldigt vad fötterna kan svälla under en dag.
Sedan blev det nikotintuggumin till maken, då han blivit tvungen att sluta snusa eftersom jag helt enkelt inte klarar av doften längre. Blir illamående och kräks. Nåt som jag gör varje dag fortfarande men det är ju inte så att jag vill göra det en endaste liten extravända.
Har fortfarande inte vant mig vid det, som man kanske kan tro utan bävar för det varje morgon.
På lördagen tog jag en prommenad i solen (maken jobbade extra på mitt jobb 08.45-18.00) sedan hem och sov. Blev väckt av päronen som envist ringde på dörren och ville bli insläppta. De hade väntat i två timmar. Men så kan det gå om man kommer på oanmält besök och speciellt om man som mamma talat om att man ska stänga av telefonerna när man vilar så man får sova i fred.
Glass och färska jordgubbar hade de allafall med sig. *mums*
Söndag var storstädning och slappning.
Idag har jag varit på brödernas och fikat. *slurp*
Maken har fått jobb idag *jippie* Firade med alkoholfri skumpa och ruttna jordgubbar (fick slänga allihopa) Och jag som är vansinnigt sugen på jordgubbar.
Imorron ska jag upp senast 05.15 *urk* För vi ska på förläsning på danderyd.
Fy bubblan vad kasst jag kommer må.
Desto tidigare jag försöker mig på att kliva ur sängen, desto sämre mår jag.
Mer till mig.
Så ja.
Bara jag, migsjälv och ingen annan.
Ett försök att liva upp stämmningen lite, kanske.
snabb resumé av året :P
Har visst inte skrivit här på tid och evigheter men men så kan det tydligen gå.
Har ju blogg på min hemsida där jag skrivit lite halvofta.
Nedräkningen som jag hade i somras var allafall till bröllopet. Så nu är man gift och allt :P
Var på mysig resa med maken i två soligt underbara veckor vid havet, snorklade och simmade med delfiner. Supermys!
Dock fick både han och jag magsjuka..
Väl hemma igen väntade en lång och jobbig höst.
Först förlorade vi lilla räkan, sedan blev svärfar mycket dålig och slutligen orkade hans kropp inte längre.
Må han vila i frid, så fort han blir jordfäst.
Strax efter det började jag att må dåligt och blev sjukskriven (30/10) på heltid, nåt jag aldrig varit förut, då jag spydde varje dag och oftast hela dagen. 9½ vecka var jag hemma. Så började det slutligen ge med sig lite och nu mer spyr jag bara på förmiddagarna.
Så jag jobbade halvtid i nästan tre månader, sedan började ryggen krångla och jag blev återigen sjukskriven på heltid.
Jag började få huvudvärk, ont i magen, flimmer för ögonen (nåt jag inte trodde hade med varandra att göra) och sedan började det svartna för ögonen. När jag varit nära på att svimma flertalet gånger under en helg, lovade jag så slutligen mamma och maken att ringa sjukvårdsupplysningen. De ville jag skulle komma in för kontroll.
Jag kanske ska förklara vad de misstänker mina symptom har koppling med..
Tror ju inte längre att det är någon som följer min blogg men man kan ju aldrig så noga veta.
Faktum är att i princip ingen av mina kompisar vet nåt. Av den enkla anledningen att det inte är nån som längre hör av sig, och om jag hört av mig tar det dagar innan jag får svar. Sen är det ingen som frågar om det är nåt speciellt som hänt eller om det hänt nåt nytt. Så då har jag heller inte haft nåt massutskick med en newsflash.
Det är bara en enda som har frågat om så var fallet, något jag varken nekade till eller sa att det var så.
Anledningen till att jag inte svarade och ännu inte outat mig, är väl att jag fortfarande är rädd, eftersom vi förlorade vår lilla räka i höstas.
Men jag ska väl ta och kliva ut ur garderoben kanske :P
Det ligger allafall en liten pluttebebis i min mage, som till skillnad från mig verkar må väldans bra.
Så när jag åkte in till danderyd för kontroll misstänkte de havandeskapsförgiftning, men alla proverna kom tillbaka och var bra. Har sedan dess gått på veckokontroller hos bm (barnmorskan) men allt ser fortfarande bra ut. Kanske lite lågt hb och sist hade jag även spår av äggvita i urinen. Lovade henne och min läkare på mvc att jag skulle höra av mig till fl (förlossningen) om jag blev sämre.
På fredagen hade vi besök av Tobias, Carin och Anton och mitt flimmer blev värre. När det inte gått över på 30 min ringde så makenkraken till fl på danderyd men det var fullt. Så det blev ks.
Bm hade ju sagt att om ögonflimmret blev värre skulle vi höra av oss till fl, så när jag hade haft flimmer ca 30 min utan att det gått över (vanligtvis har jag bara 1-2 minuter) så ringde P in. Jag fick prata med en sköterska och hon var väldigt otrevlig och tyckte i princip att vi inte skulle besvära dem och ifrågasatte varför vi ringt dem. Varför hade min bm sagt så?? Hon tyckte jag inbillade mig, men jaha vi fick väl komma in om vi absolut kände för det. Så jag vägrade åka, men pratade med mamma och hon sa ring en annan fl och kolla vad de tycker.
Sagt och gjort, P ringde sös och de tyckte absolut vi skulle in för kontroll.
Så vi åkte till ks, fick träffa en gullig sköterska men läkaren har jag inte till mycket övers för.
P tyckte han verkade bra.
Men läkaren sa: Ja du är ju undersköterska så du kan väl massa symptom.
Nej, svarade jag det är jag inte. Jobbar på ett gruppboende.
Men då är du väl det, sa han.
Nej, svarade jag, jag är utbildad inom teckenspråk.
Då frågade han om jag kom ut nånting om dagarna.
Jag sa att ja, nästan varje dag är jag det.
Då frågade han om jag satt hemma hela dagarna och läste om symptom. Sen vända han sig till p och frågade om jag hade många graviditetsböcker.
Mjo, hon läser väl en del svarade P.
Men då blev jag irriterad och sa det att det jag läser om är ju vad som händer vecka för vecka i graviditeten och inget annat.
Så där försvann allt mitt förtoende för honom.
Dessutom hade han bestämt sig innan han kom in i rummet att jag inbillade mig och att det är migrän och inget annat.
Så sa han att huvudvärk OCH filmmer har man inte samtidigt vid havandeskapsförgiftning.
Jag sa att det har jag inte haft förut utan bara idag. Och jag är inte orolig, det som jag tycker är obehagligt är att flimret INTE har gått över på typ 4 timmar.
Sen ville han skicka remiss till neurolog och det skulle ta minst 3 timmar, då var klockan 02,45 men då vill jag bara hem så jag sa det. Att jag pratar med min bm på måndag istället.
Men det har jag inte gjort. Nu är det torsdag och jag ska faktiskt dit imorron så det får räcka. Orkar inte med att fler säger jag bara inbillar mig.
Nåt annat jag heller inte står ut med är allakommentarer om hur tjock jag är, vad stod du blivit och som arbetskollegan sa: Hej tjockis!! När jag kom till jobbet.
Så mina svar är 1: Konstigt, tror det kallas gravid.. 2: Ja, det ligger en bebis i min mage. 3: Du är inte så smal du heller. Slutligen kommer sista där jag kort och gott klämmer ur mig 4: Du är inte heller så snygg!
Så bespara mig alla de kommentarerna, för jag tror inte du skulle uppskatta om jag sa nåt sånt till dig.
Är i vecka 31 nu så det är inte sååå måga veckor kvar, även om det börjar bli segt och långtråkigt att vara hemma. Dessutom så har jag lessnat så mycket på att spy varje dag!!
Så här ser jag ut i profil. (1/4-09)
Här inne ligger vår tuffla på jäsning, i väntan på att komma ut. v.30+3För den som inte vet så är 30+3 antalet fullgångna veckor+dagar. Är alltså i v. 31 och har gått 30 hela veckor + 3 hela dagar.
Nu blir det inte mer idag, för jag har en lilltuffla som trycker på kissblåsan..
XoXo
Allmänt hyffs?
Och som jag så många gånger förr konstaterat förut så är detta den ocensurerade versionen.
Står ju på sidan och så men det är bäst jag tar det en gång till.
För det finns ju de som är lite tröga och inte alltid fattar.
D e t t a ä r d e n o c e n s u r e r a d e v e r s i o n e n ! !
Så läs och ta.
Jag skriver allt som det är. Min uppfattning och min upplevelse. Mer kan jag inte göra. Har sagt att i denna versionen ska jag vara ärlig, så de ska jag också.
På lördagen gjorde jag allafall naglar, var halva priset på stora kupolen mot här i stockholmby. (btw måste komma ihåg att avboka min tid, som jag har här i sth.)
De skulle tydligen inte gå att slå av. Men lilla jag är ju så skicklig så.
På söndagen precis innan vi skulle till att åka till svärföräldrarna råkar jag såklart slå av den ena nageln och jävlar i helvete vad ont det gjorde.
Mera.
Till mig.
Fick allafall nageln fixad på en gång och gratis också.
Åkte och hämtade mina kusiner.
Maken till blyga ungar får man väl leta efter!
De sa typ inte ett ljud.
Var till svärföräldrarna för att bla hämta våra älsklingar och så för att umgås med svärfar.
Kusinerna (tvillingar) sa inte ens halv sju.
Sen i bilen hem till Järfälla och inte ett ljud. Under hela färden. Över TRE timmar! (var massa köer)
Sen sa de inte så mycket när vi kommit hem heller. Man fick dra ur dem allting. Så de sa ingenting självmant.
Vi bjöd på pizza på hemvägen och inte ens ett tack sa de efter maten.
Dagen efter ville de inte hitta på nånting på dagen. Vi skulle till grönis på eftermiddagen vid fyra, fem.
Där sa de inte heller nånting direkt utan svarade bara på tilltal. De ville spela fem-kampsspel men var för snåla för att betala själva så de var bara med när vi bjöd, och det hade vi ju inte råd med hela tiden. Det gick ändå lös på nästan två tusen spänn!!
Vi bjöd på lätt mat inne på grönis och sen på donken på vägen hem på kvällen och inte ett ord till tack då heller. Varken för mat eller spel.
När vi var och handlade lite frukost (efter deras önskemål, som de sen inte åt nånting av) frågade Patrik om de skulle åka hem på tisdagen eller onsdagen, så han visste om och i såfall hur mycket mat han skulle handla till middag respktive lunch. Men de visste ju inte.
På tisdagen sov de länge och så skulle jag iväg till jobbet nästan på en gång när de vaknat men de sa inte många ord till mig då heller.
Sen hade Patrik lagat mat till dem på kvällen, men inget tack då heller. (nu kanske nån tror att de är små men det är de inte, snart 16 år så då borde man ju veta att det hör till att man säger tack för maten, så resonerade allafall vi, och de jag pratat med på jobbet.)
Sen hade de visst spelat tp eller om de var geni.
På onsdagen när jag kom hem från jobbet hade de faktiskt vaknat, men de sa knappt hej när jag kom hem ens.
När jag satt och kollade i taxfree katalogen från sas så kom de och frågade var vi bodde. Jag svarade och antog att deras pappa ville veta för han skulle komma och hämta dem.
Men så var inte fallet.
De hade bjudit hit en kompis.
Fråga? kanske?
Jag sa jag skulle lägga mig och vila eftersom jag jobbat natt och det var okej.
De kom och väckte mig vid två och frågade hur man gick till stationen. Jag förklarade, de fick nycklar och sen somnade jag igen.
När jag vaknade halv fyra var de fortfarande borta. De kom vid tjugo över fyra, halv fem. De rotade tydligen runt här hemma och hade plockat fram massa spel bla cut and run. Vid fem åkte jag för att uträtta ett ärende och så träffa sambon. Vi sa vi snart skulle vara tillbaka.
Kvart över 6 ringde jag min moster för att tala om att vi blivit lite sena men snart skulle vara hemma och jag undrade när hennes man skulle komma och hämta barnen. Hon trodde han typ skulle vara där. Så vi fick lova att åka hem utan att fixa de sista sakerna.
Så de åkte typ tio min efter det.
Den ena sa tack till min sambo men ingenting till mig, den andra sa inte ett knyst.
De sa nåt till sin far om att de inte varit in till stan.
Men bra! Jag frågade dem innan de kom, när vi åte ner och på måndagen (min lediga dag) om vi skulle till stan. De sa Nej!
Hejja.
Så bra eller nåt.
När de åkt upptäckte vi att de tydligen tagit och bjudit sin kompis på fika. Asså, visst jag hade inte sagt nej om de frågat men det hör väl ändå till allmänt hyffs att man frågar? Skönt de kände sig som hemma. Eller nåt, fast de inte sa ett ljud.
sen flöt veckan väl på som det brukar.
På söndagen var det dags för grönis igen, med jobbet.
(Alla sthtöntar måste ju förkorta allt till halvt obegripliga saker och för det mesta med -is (på slutet, medis, barkis mfl. Därav borde det heta grönis inte grönan! Ska det vara tönt ska det vara på allt.)
Jag åker helst inte det som snurrarsnurrar i massor och speciellt inte om jag inte tatt nån åksjuketablett. Men en av de boende vill absolut åka det som snurrade som mest.
Jag var enda personalen som ville/kunde tänka mig att åka karusell så det var bara att ställa upp.
Nu är det ny vecka och det kanske kommer nån annan gång.
*12 dagar kvar*
piss and leave, piss and leave, piss and leave
Då har man varit på det dära piss and leave igen då :)
För de som inte förstår..
Började ju som internt, men har nu spritt sig.
Är allafall Peace and love-festivalen som jag snackar om.
Är bror som uttryckt sig och sedan döpt om det.
"Man går dit, pissar och så går man hem"
Efter några öl lär man ju pissa hela tiden, därför hinner man inte så mycket annat. Var också en av hans kommentarer för nåt år sen.
Men sedan dess har det alltså varit Piss and Leave-festivalen
Som vanligt har man kryssat för de, på ett ungefär, hundrafemtiotusen banden som man vill se. Som vanligt ser man inte ens en tredjedel av det man absolut-annars-dör-jag-om-jag-inte-får-se-banden.
Vi tittade allafall på torsdagen på
The Hives
Sabaton
Jason Mraz
Inflames
fredag
Kent (hahaha)
lördag
DLK
Hellström
Tallest man on earth
Ja, jag säger då det, jag säger då det.
Vad gör man inte för sin sambo, sin bror och sambons bror?
Jag fick allafall se DLK, de som jag verklgen-annars-börjar-jag-gråta-och-skrika-och-sparka-ville-se.
Men det ville ju de andra också och det var väl tur det.
På torsdagen var det full-rulle.
Mattias lulla fram till en kille och gav honom en krona, anledningen var att på hans arm stod det "jag suger k*k, 0,50 kr"
Mattias: "Här!"
Kille: "va??"
"ja men här"
"va ska jag med den till?"
"ta den"
"jag behöver inte en krona!"
"Jo, men ta den nu!"
Killen muttrar nåt och stoppar på sig kronan
Mattias kommer tillbaka och asgarvar.
(nu ska jag ta och jobba lite, uppdaterar lite senare, då kommer fortsättningen på historien!)
(nu har jag jobbat färdigt, hem sovit, myst med sambon, grillat och druckit skumpa)
Hur som helst..
Mattias kommer tillbaka och asgarvar..
Det går en stund, jag går fram till killen..
(btw, eftersom Mattias sitter i stol så stod vi på rampen under konserten. Min sambo var hans ledsagare och för att inte jag skulle bli avslängd så var jag hans "flickvän")
...fram till killen och säger:
"Du är nog skyldig min pojkvän nåt"
"öö va??"
"du är nog skyldig min pojkvän nåt!"
"VA?!?"
Jag pekar på hans arm och säger: "Du är skyldig min pojkvän nåt! TVÅ gånger!"
killen blir helt stirrig och säger med lätt panik i rösten: "det är ett skämt!"
"Men du är skyldig honom nåt" replikerar jag.
"Men det är ett skämt, ett skämt" mer panik i rösten.
"Spelar ingen roll, han har betalt dig, du är skyldig!"
"men, men ,men! Jag är från Sala" säger killen och visar desperat upp sin andra arm där följande kunde läsas:
"Vi från Sala gör saker lite annorlunda!" Han pekar flera gånger på armen och panik syns i ögonen.
Själv kan jag nästan inte hålla mig för skratt.
Stryker honom lite lätt på kinden och säger:
"Vi driver bara med dig"
Han tittar vilt omkring sig.
Jag stryker honom på kinden igen och säger:
"Ett skämt!"
Glider sedan över till grabbarna som har brustit ut i ett gapflabb.
Undrar vem det är som gör saker "lite annorlunda"
när allt var slut och det var nanna-kudde-tid så fanns ingen skjuts, ingen buss, ingen taxi.. Bara till att gå de sex kilometrarna hem. Sambon hade såklart ont i knät och kunde bra gå myrtakt hem.. hemma nånstans på morgonkvisten..
Fredagen sen då?
Full like a kastrull!!
Förfestade hemma med grillning, sen festade vi. Sen ner på området.. MIssade typ allt och alla. Enda som var kvar var Kent.
In på nåt j-la ölhak/ute-öl-tält (men men) Kikade på konserten,
Käkade den äckligaste hamburgaren ever!
Fick den av min sambo, tog en tugga och spottade ut den.
"Faan va äckligt! Det smakar fisk!"
Sambon: "va?!"
"Det smakar gammal otvättad fi**a, inte för jag smakat men allafall"
Strax efteråt kommer två killar och ställer sig bredvid mig, vi köper två burgare säger den ena, jag e hungrig.
Jag: Ursäkta men de smakar fisk.
Kille: Blää!!
Jag: Förlåt menar inte att lägga mig i.. men de smakar verkligen fisk.
Killen. Lungt! Jag ÄR inte hungrig längre!
Haha
Liftade senare med moster hem.
Lördag
Behöver jag säga mer än DLK?!?
De ägde, de röjde, de dög.
Sen ölpaus och mat.
Hellströmtönten sjöng nåt jokkel.
Sen..
Sömngångaren Tallest man on earth.
Sen trodde jag hemfärd, men icke.
Vi drog till donken och jag fixade pick-up-käk till lillebror och hans polare. Vad gör sambon och hans bror då??
Jo blir uppraggade av nån trattskalle från skogen som de bara skulle skjutsa hem. *suck*
Hemma i halvfyra-fyra snåret den morgonen också. (som alla andra mornar)
Kanske inte så farligt sent egentligen.
Men för mig och sambon som blivit pensionärer och sover hur tidigt som helst så var det sent..
Nu tänker jag ta fortsätningen imorron eller annan dag..
Har blivit lite sent, för mycket skumpa, för mycket musik och för mycket pillande med ny hemsida för att jag ska orka.
Dessutom har jag lite fl-beroende att stilla.
Puss och hörs
