LINA

Förträngning - kroppens egen försvarsmekanism för att glömma obehagliga saker.
Ja, det är något jag är mycket imponerad av, hur lätt man kan glömma egentligen.

Tankarna har varit många idag också, även om jag känner mig lite gladare.
En viss person som bidrar till att jag drar på smilbanden.
Som får mina läppar att le.
Som får fjärilarna att dansa.
Som får mitt hjärta att slå ett extra slag,
bara av att höra hans namn.





Tillbaka till förträgningen..
Satt och läste gamla inlägg.
Från den tiden.
Kan inte förstå hur jag kan ha glömt.
Jag minns att det var jobbigt men inte så jobbigt.
Jag läste inte det finstilta den dagen jag valde.
Jag kan ändå inte säga att jag ångrar mig.
För jag är den jag är idag pga det.
Det är inte många saker jag ångrar i livet.
Det enda jag önskar är att det inte gjort så ont.

Ett inlägg för att jag ska minns hur det var.
För att aldrig hamna där igen.


Jag fattar inte att du alltid kan såra mig! att jag inte lärt mig att du är en skit som inte är nåt att ha! Att du är en stor jävla egoist som aldrig brytt dig om nåt eller nån annan än dig själv!
Så varför har du låtsats? Är det för att du mår bra av att se när du trycker ner mig helt och hållet!?
Njuter du när du bit för bit förstör mitt självförtroende!?
Tror du att du kan kontrollera mig? När du inte kan behärska din egen ilska?
För att du måste dricka flera gånger i veckan för att må lite bra? Då du än mindre kan kontrollera din ilska?
Tror du att du är häftig eller ball när du får mig att må så jävla dåligt?
Varför har du lurat mig i alla dessa år?!?
Varför har du fått mig att må så jävla dåligt att jag inte ens orkar ta mig upp ur sängen vissa dagar?!
Varför gör du så jag inte vill leva mer?
Varför får du mig att hata mig själv så?
Vad har jag någonsin gjort för att förtjäna det här? Din vrede och ilska?
Varför såg jag det inte från början? Innan du gjorde allt detta mot mig! Innan jag blev så här!
Jag är inte lycklig längre! Någonsin!
Men hur ska jag orka ta mig ur det här? Hur ska jag levande komma fram? Detta är slutet.


(När jag började vakna upp och insåg hur det verkligen var.)

Några veckor senare

åå varför kan jag inte få sova för!
Varför kan jag inte få må bra!

skit!

*små söta rara piller var är ni när jag som bäst behöver er??*






Många tankar och inlägg blir det.


Men tanken på honom,
och kanske en dag.. *hoppas*
Det gör mig glad.