LINA

På lördagen sen tittade vi på film och gjorde inte mycket alls.
Ingen vända på kupolen blev det heller.
Jag sov lite middag och hade det bra.

När jag hämtat lillebror på jobbet köpte vi blommor till morfar för det var hans födelsedag.
Sen åkte vi med dem till graven.

På kvällen tyckte lillebror jag skulle åka och köpa en kebabrulle åt honom, javisst för hans pengar men han skulle vara hemma och jag skulle åka själv.
Jag sa ifrån, men jag talade om att jag kunna skjutsa honom om han så ville.
Men det orkade han ju inte han var ju trött.
Som om inte jag är det då? svarade jag.
Det hela slutade med att han bjöd mig på mat om jag åkte själv.
Ja men visst det gjorde jag :P

På kvällen hade jag och bror och Lollan filmkväll.
Det blev både Dirtydancing och When Harry met Sally.

Söndagen var relativt lugn, jag var på kupolen en vända men det hände  inte så mycket mer.
Allt gick i långsam takt.

Igår hade jag det första tjafset med lillebror och jag visste att det skulle komma innan helgen var slut.
Mitt tålamod börjar sina nu.
Jaja *suck* ja.

Sitter på jobbet idag igen.
Förmiddagen har gått riktigt fort faktiskt.
det blir bra till sist.

Annellie har kommit tillbaka från semestern idag. Det märks. Poppas dalaradio och annat jox.
Sommarpratare, blah.
Allafall inte när det är så högt att man inte hör vad man tänker.

Nu sitter jag hemma och blickar ut över en allt mörkare himmel.
Bestämde mig nyss för att åka till Uppsala i helgen och Åland. Mycket najs.
Alkohol och fotbollskillar :P
Ta ta.

Var på kupolen idag.
Köpte nya underkläder.
Det var på tiden.
Men när jag köpt dem fick jag dåligt samvete.
Vem är det jag försöker lura egentligen!?
Det är väl ändå ingen som kommer att se dem?
Ja, jag då förstås, vilken lycka.
Fina var de allafall.


Här om dagen var jag och mamma på stan, undrar om det kan ha varit så längesen som peace and love-festivalen.
Hur som helst.
Jag skulle in på systemet (för ovanligheternas skull :P), plötsligt ser jag hur en äldre tant stirrar på oss. Med avsky i blicken. Sedan vänder hon sig tvärt om och gör allt föt att inte titta på oss igen.
Mamma talar om att den stroppiga kärringen är min farmor.
Själv känner jag inte igen henne.
Det är 16-17 år sen vi sågs sist. Jag är 24 och hon bor i samma stad. Staden jag växt upp i är inte stor.
Jag känner inte igen min egen fars mor.
Hon är en främling, jag vet hennes namn. Jag vet anledningen till att vi inte träffar henne mer.
Min familj är inte tillräckligt fin för henne.
"För fin"?
Jag förstår inte.
Jag minns hur pappa berättat om sin uppväxt. Hur de levde och hade det.
Vi har det mycket bättre än vad de någonsin hade.
Jag har hört att hon frågat efter mig, hur jag mår och vad jag gör.
När jag var liten blev jag glad. Då brydde hon sig allafall.
Nu blir jag bara irriterad.
Om hon velat veta hade hon bara kunnat funnits där när jag växte upp.
Men jag dög inte. Dög inte!
Nu duger inte hon åt mig.
Det är hårt för ett litet barn att höra att man inte duger, att man inte är fin nog.
Men jag vet vad det är.
Trots mitt blonda hår och mina blåa ögon är jag inte svensk.
Allafall inte helt.
Min mamma är född i Danmark.
Så fort hon, tanten, kärringen (jag ids inte ens kalla henne farmor) fick veta att mamma inte är svensk dög hon inte längre.
Hon var inte fin nog.
Vi barn duger inte.
Jag tänker inte på det.
Jag har ingen farmor.
För mig är hon död.
Därför känns det väldigt konstigt att stöta på henne på stan.
En främling som dock är min släkting.
Det är andra gången jag och mamma stöter på henne.
Om det hänt förr kan jag inte svara på.

Skönt att jag ska flytta. Jag slipper stöta på henne igen.
Jag vill inte känna hennes blickar i min rygg mer.
Jag är den jag är och jag är stolt över att min familj brutit kontakten med henne.

Nu blåser gardinerna upp och himlen är nästan svart.
Jag kan känna regnet i luften.
En kall vind smeker mitt hår.
Jag ska stänga fönstret innan regndropparna lossnar från molnen.






Nu har molnen på himlen skingrats.
Men de som finns inom mig har hopat sig.
Attans killar.
Jag blir tokig.
Det kommer inte att gå.

blä